Fia Adler Sandblad är konstnärlig ledare på ADAS teater och aktuell som skådespelare i vår bearbetning av AGAMEMNON, med premiär 10 mars på ADAS ateljéscen. Här berättar hon om sitt djupa intresse för de gamla grekerna:
>> Jag tänker mig att människan under sekler inte bara gjort framsteg utan också glömt bort. Glömt bort delar av erfarenheter som har att göra med vilka vi är, våra grundläggande villkor och behov.
Aischylos gamla texter kan omfamnas som en vän som från en annan tid kastar ljus över våra liv, över svårigheterna men också våra möjligheter. De hjälper oss att bena i frågan om hur vi kan leva oss igenom svårigheter som inte låter sig enkelt lösas eftersom det inte finns några enkla svar.
I dramat finns inget entydigt rätt eller fel. Genom att gestalta konflikten kan vi skönja en möjlig väg framåt. Vi kan förstå svårighetsgraden när människans alla behov, begär och emotioner ska samsas med försöken att upprätta en ordning. Vi kan fyllas av respekt för de begränsningar och svårigheter vi ställs inför i livet men också av känslan av nödvändighet att trots allt ta oss vidare.
Så hur gör vi?
Och vilka är det som gör vad?
I dramat finns en kör av människor som är invånare i Argos. Kören ligger mitt hjärta nära. Pjäsen handlar om Agamemnon som för ett överenskommet krig och om Klytaimestra som tillintetgjord av sorg hanterar sin vrede över dem som offrats i detta krig. Men framför allt handlar dramat om kören. De människor som ingen räknar med, som inte har någon annan makt än den de för tillfället tillåts ha: de är rädda, de är i händerna på makthavarna men de ser och hör, de förstår. De känner vari livets värde består, de förstår vad som krävs men de äger inte frågan, äger inte makten att förändra.
Eller gör de det? Skulle de kunna spela en roll i händelsernas utveckling och i så fall vilken?
Förutom kören finns andra mäktiga medspelare i detta drama, såsom ödet och gudarna. Om gudarna kan sägas vara ett sätt för den antika människan att förkroppsliga de grundläggande emotioner och villkor som vi alla människor är bärare av, såsom vrede, kärlek, passion, skräck, årstidsväxlingar, liv och död, så är ödet de förutsättningar som är oss givna i en särskild situation, i en särskild tid men också i våra liv.
I vår tid värjer vi oss för ett begrepp som ödet. Vi ser oss som fria människor med makt, möjlighet och ansvar att själva styra våra liv. Det är sant. I Sverige finns fortfarande en relativ frihet.
Samtidigt äger vi alla begränsningar, vårt öde. Delar av det ligger bortom vår kontroll. Vi är födda in i en viss familj, vissa situationer, i en viss tid på en viss plats med vissa lagar och regler.
Agamemnon ser sig tvingad att tillintetgöra Troja. Utan att förstå sina handlingar i relation till omätbara värden och till sin egen historia betalar han ett skyhögt pris för de val han gör. Och Klytaimestra, som drivs att gå över alla gränser, vad blir följderna av hennes besatthet, inte bara för landet och staten utan också för henne själv, hennes relation till sina barn och till världen runtomkring?
Är det värt det? Finns det andra sätt? Hur skulle vi göra, du och jag? <<
/ FIA ADLER SANDBLAD
