HISTORIA

ADAS musikaliska teater, som bildades 1993 av Fia Adler Sandblad, gjorde scenkonst i den europeiska laboratorieteatertraditionen. Med de egna kropparna och rösterna som grund har teatern sedan dess bedrivit ett utforskande arbete främst med kvinnors kroppar och berättelser som utgångspunkt och kritiskt perspektiv. 



År 2000 började teatern samarbeta med Sören Larsson och startade daglig träning öppen för alla utövare baserat på tekniken ”Kroppens Poesi” och Roy Harts röstarbete, ett samarbete som permanentades 2006–2014 då gruppen hade namnet larssons & ADAS teater.

Bland föreställningarna märks Så nära (1992) tillsammans med Gunilla Gränsbo, Helena av Sparta (1996), ADA berättar en Tjechovnovell – ta fast tjuven! (2005) och Jag är ett Barnhemsbarn (2014).

Teatern tog sitt namn från Ada Konstansia Lindström, född 1885 i Annedals församling i Göteborg, som tog plats i det offentliga rummet under första halvan av 1900-talet genom sitt engagemang i föreningsliv och på revyscenen.

Kika gärna på våra arkiverade hemsidor för information kring tidigare uppsättningar och vårt arbete: 
ADAS musikaliska teater
Larssons & ADAS teater (2005–2014)

Våra uppsättningar
1992 – Så nära
1993 – Min telefon och jag — en tragikomisk duett i en akt
1995 – Fata Morgana — en rysare om livets (o)möjligheter
1996 – Helena av Sparta
1997 – …inte göra mamma ledsen!
1999 – Sagan om den starkare
1999 – I begynnelsen var
1999 – Mammor, mammor
2001 – Nasaretjesus
2003 – Sången Medusa sjunger
2005 – ADAS berättar en Tjechov-novell — Ta fast tjuven!
2005 – Livet är vidunderligt
2006 – ADAS sjunger gatans sånger
2007 – Bertha — en annan historia om kärlek
2007 – Larssons blandning
2007 – Lasse Dahlquist — i skuggan av ett krig
2010 – Jakten på sanningen
2012 – Bouffon — de övergivna
2012 – Hjördis mitt i hjärtat
2013 – Ja tack!
2014 – Jag är ett barnhemsbarn
2014 – Söt, tyst och duktig
2017 – Vi som bär världen
2017 – Hon som jag såg i spegeln
2018 – Camilla försvann
2019 – Kärleken, döden och vi
2019 – Fransk kärlek rostar aldrig
2021 – Aldrig Glömd – en skröna om min mamma i en akt